Jag har ju hatat dig
För att du förpassat denna orkan
Denna våldsamma orkan
Som ständigt rasar i mitt inre
Till en motbjudande, pulserande
Slemmig grå klump innanför mitt skallben
Uppdelad i mikroskopiska fragment
Och innesluten i små rännilar av substanser
Dessa intensiva känslor
Vare sig de är av hat eller av kärlek
Är trots allt den enda mening
Jag tycker mig se i livet
Antingen utgörs ett väsen
Av kall, livlös betong
Eller av en våldsamt
Bubblande och sprakande gryta
Av vitglödgade känslostormar
Idag uppfylls jag av just det